Idag är det dags för fest på Sofies jobb. Respektive är inbjudna. Jag är inbjuden. Jag ska gå. Trots att jag vet att jag kommer att konfronteras med minst två av mina sociala fobier; kallprat med folk jag inte känner tack vara bordsplacering och sällskapslekar “för att lära känna varandra”. Hur jag hatar dessa jävla sällskapslekar. Jag har alltid gjort det, till och med på barnkalas. Varför skulle plötsligt föräldrarna bestämma en massa lekar som barnen skulle leka helt plötsligt? Som om vi inte dagligen lekte helt på eget initiativ? Lekar som var betydligt bättre än nåla fast en svans på en teckning.
Det vankas däremot någon slags buffé. Det kan ju i och för sig bli bra.
Har funderat på att hoppa över lekarna på grund av att min religion inte tillåter det.
