Det blev något tekniskt fel vid en järnvägsövergång idag. Jag och Sofie skulle ner och handla. När vi närmar oss järnvägen ringer klockorna och bommarna fälls ner. Typiskt. För att inte förlora allt för mycket tid promenerar vi till nästa övergång och ser ett timmertåg med vad som kan vara ett rekordstort antal vagnar passera. Det luktar nyavverkad skog, vilket i dofthänseende är trevligt men i skogsbevarandehänseende mindre trevligt. Nåväl, tåget passerar och bilar, barnvagnsföräldrar, tuffa tonåringar och vi står och väntar på uppfällda bommar. Men några sådana finns tydligen inte med i planeringen denna dag. Tummar rullas, folk börar titta längs med spåren, bilar börjar vända.
Efter vad som känns som en evighet börjar någon som har extremt bråttom gå under bommarna och promenerar över. Plötsligt åker bommarna upp i övergångarna till vänster och höger om oss, men våra är kvar i nedfällt läge. Sannolikheten att ett tåg kommer att köra på oss men inte folk på övergångarna på våra sidor känns liten och vi tycker att det är dags att klämma oss in under bommarna vi också. Det är en liten kö och vi väntar på att tre personer framför oss kryper under. När de är mitt på spåret glider plötsligt en polisbil upp och stannar framför bommarna. En polisman vinkar till sig de tre något snopna bom-thugsen och tar med de till ett gathörn.
Vi står kvar på vår sida och gapar. Sedan går vi till övergången bredvid oss, går över, promenerar förbi poliserna som står och skriver böteslappar och myser lite av skadeglädje.
(Här fanns för övrigt min hittills bästa möjlighet till att stjäla en polisbil. Den stod på tomgång med förardörren öppen och två felvända poliser stod på andra sidan gatan. Frun tyckte dock inte att det var en bra idé. Opportunity lost.)
