Vinyl är ju lite dött som material att spela in musik på. I min skivsamling har den dock varit ganska levande då jag med min gamla vanliga samlarmani fått ihop en helt okej samling med punksjuor. Men nu känner jag att den inte riktigt gör skäl för den plats den tar upp. Den ska bort, helt enkelt. Den ska till Tradera.
Det finns dock en hel del rätt mysig musik där. Musik som är ganska så ovanlig och svår att hitta vare sig som MP3:or och som CD-spår. För några år sedan, då jag hade ett fungerande stereosystem, samplade jag in en hel del och gjorde MP3:or, men några datorer och några hårddiskar senare har jag dem inte kvar. Tyvärr har jag inte heller kvar ett system med vinylspelare och linjeutgång utan bara min älskade portabla vinylspelare.
Så, då är ju frågan. Ska man åka hem till någon med vinylspelare och rippa ett fyrtiotal singlar – vilket tar en evighet, eller ska man köpa en USB-vinylspelare för 895 kronor, rippa skivorna och sedan sälja den för några hundra på Tradera?
I helgen började vi packa ner CD-samlingen i banankartonger. Den kändes helt enkelt lite omodern att ha framme. Både på grund av att CD-formatet kanske inte är hetast just nu men också på grund av att samlingen mer eller mindre är ett 90-talsbygge. Det är ytterst sällan jag har köpt en fysisk skiva på sistone och om någon går och tittar i samlingen ser de helt enkelt bara den musiken vi lyssnade på 1994-2000 (med vissa undantag då givetvis). Frågan är ju hur relevant det är att visa upp de fragmenten av ens musiklyssnande.
Vi tog en tur ner till stan på förmiddagskvisten. Sofie skulle till apoteket och jag hade siktet inställt på skivmässa. Det blev första promenaden utan jacka för året – i t-shirt till och med.
Skickade iväg en beställning på spelet 