Det borde vara vår snart kan man tycka. Istället har det varit snorkallt i helgen och snöat massvis. En kombination som ju faktiskt brukar vara ganska ovanlig. Igår var vi hos Sofies föräldrar, käkade lite god mat och gnällde lite över melodifestivalen. När det var dags att åka hem hade det kommit ungefär en decimeter snö och det mer eller mindre vräkte ner. Hastigheten på E4:n på väg hem pendlade mellan 70 och 90. Med lite tur och en jäkla fart lyckades vi ta oss upp för vår uppfart utan att få stopp. I senaste snökaoset fastande vi först på en snövall och sedan blev det stopp i backen också. Några gånger. Men efter lite backningar och lite gas kom vi upp. Sofie kan ju inte springa ut och putta på bilen längre så det är lite mer riskfyllt att ta sig upp för backar nu.
Idag skulle vi till Louellas födelsedag. Det fanns inte en chans. Det snöade som attan och det hade säkert kommit två-tre decimeter snö till och ingen plogbil i sikte. Bara utrustad med en liten spade finns det inte en chans att skotta upp hela uppfarten. Vi hade kanske lyckats komma ner för backen, men vi skulle aldrig lyckas komma tillbaka igen. Så det var bara att ringa återbud. Vi var tydligen inte de enda som var fast i snöns kalla grepp.
Vår talgboll har blivit ett populärt tillhåll för småfåglarna och i morse satt en liten nötväcka där. En av de få fåglar jag som ornitologiskt misslyckad känner igen. Kameran låg bredvid mig så jag knäppte en liten bild genom det smutsiga fönstret. Riktigt pensionärsnördigt. I like.